Jag heter Linnéa Andersson och har haft Pomeranians i snart tio år. Innan dess har hundar alltid funnits i mitt liv, även om hundintresset på allvar startade med Pom.

Min uppväxt med jakthundar har gett mig en mer naturlig syn på hund och vad som krävs för att tillgodose dess behov. En Pom är inget undantag, i mitt tycke är det en robust liten hund som kräver samma fostran och respekt som en större hund för att bli en trevlig individ.

I min uppfödning lägger jag stor vikt på helhet och hållbarhet. Jag parar inte för att få fram en specifik färg och inte heller för att ha valpar att sälja. De kombinationer jag gör är utifrån tanken att det ska bli något för mig att behålla. Som uppfödare ser jag ett stort ansvar i att förvalta rasen för framtiden och tänka långsiktligt. Därför är det också väldigt viktigt att söka kunskap. Internet eller sociala medier är inte alltid bästa stället att få korrekt info på. Den mesta kunskapen kommer genom kontakt med erfarna uppfödare, kurser eller det praktiska i verkliga livet. Begreppet learning by doing fick jag till mig tidigt och det har onekligen gett mig otroligt stora lärdomar.

Min kunskapstörst har också tagit mig till tre världsutställningar (Helsinki, Milano, Leipzig) samt Crufts tre gånger, fjärde blir 2020.

Jag har deltagit på hittills alla Pomeranianklubbens Pomhelger (år 13,15,16,17,18) som är en kompetenssatsning från klubbens sida. 

För mig är det en självklarhet att vara med i och stötta rasklubben. Tillsammans med Gitte Olsson är jag distriktsombud för Västra Götaland och vi anordnar träffar emellanåt.  

​

Man är alltid välkommen att kontakta mig vid frågor om rasen och jag hjälper 

gärna till så gott jag kan efter att valpar/hundar flyttat härifrån.